vet ej om allmänmänsklig erfarenhet men när jag var barn på kalas fanns gul&röd saft. alla ville ha röd pga godare. tyckte synd om o tog gul
— Malin Bornhöft (@spokpandabarnet) January 5, 2015
Det är alltid vanskligt att försöka minnas saker, sådär generellt. Allra helst från barndomen, denna märkliga tid av ens liv. Jag har i alla fall minnen av att det brukade finnas saft, något som inte verkar så märkligt. Och gärna serverades det saft på kalas. Det brukade finnas gul och röd saft: ett under av valfrihet. Men som vi alla vet är det inte så enkelt att välja, då en inte har all kunskap om vad ett visst val skulle innebära, och dessutom inte vill göra fel och få sociala repressalier. De flesta tog röd. Den var godast, det tyckte jag också. Så stod de vuxna där och fick dricka upp en gula saften.
Jag brukade tycka synd om den gula saften, fastän jag förstås insåg att den inte brydde sig, och om den nu hade brytt sig skulle den väl varit glad att slippa bli uppdrucken. Men jag ville ju också ha den röda saften.
Röd och gul saft. Röd och gul är ju färger och inte smaker. Smakerna var jordgubb (eller ibland kanske ”röda bär”) och apelsin.
Inom språkvetenskapen pratar vi ibland om konceptuella metaforer. Klassiskt exempel: PENGAR ÄR TID. Vi slösar, sparar, spenderar (ja faktiskt), har brist på, investerar både tid och pengar. Dessutom har vi ett talesätt att tid är pengar. So far so good.
Teorin handlar egentligen om att vi har metaforer överallt i språket, inte bara som verktyg i skönlitteraturen och poesin. Konceptuella metaforer är de som inte bara är nån enstaka, utan där en hel domän, typ pengar, tycks vara sammankopplad med en annan domän, typ tid (själva kopplingen kallas domänmappning). När vi hittar ett sånt par uttrycker vi det i VERSALER för att det känns viktigt (okej njea, men ändå) och med ett ÄR emellan. Från den konkretare (ofta) källdomänen till en abstraktare måldomän.
- Vill du ha både röd och vit sås?
– Ja tack!
Jag tycker att smak och färg verkar vara sammankopplade på det viset (alltså som två domäner i språket, inte perceptoriskt som i synestesi).
Sen beror det la lite på, om grönt betyder päron eller äpple. Vanilj är vitt, såpass att jag blev förvånad över att själva vaniljen är svarta korn första gången jag insåg det, utblandat i grädde och mjölk blir det ju vitt. Och saffran är förresten rött och inte gult, när det inte är utblandat.