Att plugga svenska är att bli medveten om sin svenska. Det är att fundera på hur jag använder språket. På vilka ord jag använder, och vilka ord jag inte använder. Om jag säger väl eller la (oftast väl, men kan säga la). Hur ofta jag har rullande R (bara när jag är arg). Om jag har tjocka L (aldrig).
Språkdrag som dessa kan delas in i tre grupper:
- Stereotyper. Språkdrag vi använder när vi härmar en annan dialekt. Som är typiska. ”Reker, såna man eter” säger ju stockholmaren i Feskekörkan till exempel. Språkbrukare har ofta åsikter om dessa. Fina, fula, snobbiga, bonniga, charmiga.
- Markörer. Språkdrag vi vet skiljer sig åt mellan olika talare, men som vi inte bryr oss om på samma sätt. Däremot ändrar talare ofta sitt uttal när fokus ligger på just ordformen: när en person bes läsa upp en lista av ord för att bli inspelad och få sitt uttal studerat ändras många drag och blir mer standardspråkliga.
- Indikatorer. Språkdrag som vi inte är medvetna om att de skiljer sig åt, som vi inte ändrar på oavsett hur formell situationen är.
Vi kan vända på begreppen, från svenska språkbrukare som grupp till den egna personen. Vilka språkdrag har jag åsikter om? Vilka bryr jag mig inte om och vilka är jag inte ens medveten om att de varierar mellan språkbrukare? Om vi ser på begreppen på det viset kan vi säga så här: Att plugga svenska är att flytta sina indikatorer till markörhyllan. Jag har blivit uppmärksammad på att det finns en variation i språket, och då börjat lägga märke till hur jag själv låter, vilken variant jag använder.
Fram tills alldeles nyligen trodde jag att alla använde ordet jämte. ”Jag sitter jämte dig”, ”Jag bor i huset jämte hotellet”. Det låter ju som ett helt vanligt ord också. Det regionala katig, som jag också använder, däremot känns som ett dialektalt ord. Bredvid är för mig högtravande skriftspråk, ett ord jag aldrig skulle säga. Nu har jag fått höra att andra inte alls använder jämte. För mig var tydligen jämte en indikator; jag var omedveten om att det fanns en variation. Mina stockholmska vänner tycker det är roligt när jag använder det, för att ”det är så starkt regionalt, då hörs det varifrån du kommer”.
Nu har jag blivit väldigt medveten om att det finns variation, att språkdraget skiljer sig åt hos olika talare. Så nu tänker jag också efter varje gång jag använder det, väljer mellan jämte och bredvid, väljer mellan region och standard. Jag väljer alltid jämte.